22,15

Nu sitter jag här igen, I ett mörkt rum för mig själv.
Depp musik i högtalarna och ångesten kommer krypandes..
Men jag klarar mig, jag mår bra ju.
Ibland känner jag mig bara så liten, nertryckt i backen och slagen.
Imorgon är det 1 år sedan, 1 långt år, av ångest,panik och saknad.
Men även utav glädje, Gjorde jag rätt eller var det fel?
Jag vet inte...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0