fska

Minns hur det var i starten, du och jag mot världen.
Men nu vet jag att allting har varit förgäves.
Jag hade hopp om kärlek, nu har jag ramlat ner
Det vi hade var vackert men du sabba det.
Jag har inte käkat idag, jag skulle spy av blotta tanken
På dig och oss och att jag bruka hålla dig I handen.
Jag ångrar att vi träffades, ångrar att vi älskade,
Men mest av allt så ångrar jag att jag kämpade.
För ärligt jag är utmattad, och jag har vaknat till
Och fattar inte hur jag kunnat vara så blind.

♣