Det finns en vänskap...
som jag saknar, fast o man tänker efter så är det två.
Det började att jag följde med två av mina tjejkompisar på en fest, där träffades vi och byggde upp den bästa vänskapen utav dom alla. Vi fanns för varandra i vått och torrt.
Det blev att vi påbörjade en vänskap som man trodde skulle vara förevigt.
Men när man behövde dom som mest så sprack allting.
Jag vet inte vad som hände mellan oss, hur det blev som det blev, men jag antar att man ''växer'' ifrån. Det är ju så det kan bli. Men det som är ännu mer störande är att vi inte pratar något alls idag. När man konfronterar så är det bara massa ursäkter känns det som.
Man ställde upp i onödan. Ibland känns det bara så hopplöst.
Men ni vet vilka ni är, vi har pratat om det men sedan bara viftat bort det, jag saknar er... Det vet ni.
Kanske är det så att det hände saker som gjorde att det inte funkade? inte vet jag vad det beror på.
Ni fick mig att känna mig levande och glad igen, jag kunde verkligen njuta av livet.
